I sommer, som andre somrer, har jeg avskrevet noen planter som ikke overlevende. Det stemmer nok med de alle fleste men noen av dem overrasker med en enorm livsvilje. Som denne Pipeholurt, Aristolochia durior. Den kjøpte jeg i fjor i mai og satte den inntil garasjeveggen ved Lunden. Planten så så stusselig ut at de ikke ville ha fullt betalt for den en gang..
I løpet av sommeren så kom den seg i hvert fall og klarte nå helt opp til takrennen før høsten satte inn. Ikke dårlig syntes jeg som først trodd jeg kjøpt grisen i sekken. I år deremot har der kun vært en inntørket pinne igjen. Ikke et tegn til liv.
Så hadde jeg vel glemt hele planten tils jeg her om dagen satt og spiste nyplukket morell i Lunden. Satt der og spyttet stein mot veggen, da, da kom mine øyne pløtslig over dette, ikke en stengel men to!! Betyr det at den tatt seg? Ikke er den stor og kraftig, knappt så man ser den uten å krype på kne helt inntil, men tenkt, to stengler, wow! Så var den ikke helt død like vel da.
5 kommentarer:
Hei Mia, så bra at den ikke var død, så nu skal du se den vokser sæ og blir stor og fin :)
Ha en fin kveld.
Lisbeth :O)
Vilken tur att det fanns liv i den, någonstans där nere i jorden. Snart sätter den fart ska du se:)
Ha det gott!
Nice! Sådana överraskningar gillar vi!
En del växter är bra mycket tuffare än man tror! Jag var helt övertygad om att min ena vinranka hade gett upp i vinter men när jag skulle gräva upp den i början av juni visade det sig att den hade små gröna skott längst ner. Nu är den en meter hög:-)
Blir nästan lite avis på dina moreller......mmmmmm, va gott det är med moreller!
Ha en fin söndag!
Kram!
Så bra at din har overlevd. Min døde etter denne vinteren, så nå har jeg gitt opp. Har prøvd to ganger...
Heldige deg som får den til å klare seg!
Legg inn en kommentar